Brist på respekt.
"Joshua Key. Jag vet inte om det namnet säger er någonting, mig säger det nu mera en hel del. Hans självbiografiska bok En desertörs bekännelse är nämligen någonting som har fått mina hjärnceller att gå på högvarv den senaste tiden. Key beskriver i boken om hur han kom att bli en kriminell på grund av att han vägrade begå enligt honom felaktiga handlingar. I boken får man läsa historier från hans drygt halvårslånga vistelse runt om i det krigshärjade Irak. Han berättar om vidriga övergrepp på civila och oskyldiga, och hur han bestraffas för att han känner medlidande och visar detta öppet genom att säga ifrån, eller ibland bara beblanda sig med lokalbefolkningen.
Jag kan inte säga att allt det som skrivs i boken är sant, han kanske bara vill ge ut en bok med hemska berättelser för att rättfärdiga sveket mot det patriotiska land som han en gång kallade sitt hem. Ett annat alternativ är att han på något sätt vill göra oss uppmärksammade på vad som egentligen försiggår där borta, och på så sätt även rena sitt samvete så gott det går.
Att soldater släpper självbiografiska romaner efter ett krig kanske inte är så nyskapande, men att en desertör får ge ut en sådan bok under ett brinnande krig, gör att man får en känsla av att läget kanske till och med är mer akut än vad som framgår av de nyheter som når oss.
Jag måste hur som helst säga att när man läser hans skildringar om hur amerikanska soldater om nätterna spränger sig in hos irakiska familjer och förstör deras hem och tar alla män över 1,50 till fånga, även om de inte har gjort någonting, så får man lite ont i magen. När man sedan läser om hur oskyldiga barn skjuts till döds av amerikanska soldater, blir man illamående. Läser man sedan om amerikanska soldater som vänder ryggen åt att en 13 årig flicka blir våldtagen och utnyttjad, då vill man inte längre vara människa för att man skäms för att vårt släkte beter sig på det viset.
Jag vet att jag kanske inte har så bra koll, och att all information jag sitter på kommer från en bok som är skriven av en amerikansk desertör och kanske inte är ett under av sanning, och även en del artiklar i dagstidningar och annat. Men det är så här att om min uppfattning överensstämmer så mycket som en tredjedel med verkligheten så måste jag meddela att jag skäms för att vara människa och undrar om jag kan få bli något mer värdigt som typ fotboll."
Det där var alltså skrivet av Christian http://droopy87.wordpress.com
Så jävla hemskt. Jag såg också en grej. Inte lika hemskt som det han skrev. Men ändå värt att ta upp.Det var några amerikanska soldater som åkte runt i en stad med lastbil dom hade 1 flaska med vatten som dom höll framför en hel drös med barn som inte ens hade fyllt 10. Barnen, törstiga som dom självklart är i brist på rent vatten, börjar springa efter och soldaterna bara skrattar och fortsätter åka. Barnen springer och springer. Och efter en ganska lång bit så kastar dom ner flaskan. Alltså 1 flaska vatten till 20(!) barn. Dom jävla idioterna borde inte ens ha visat flaskan.
Allt det där visar en sån jävla brist på respekt för människor. Och så undrar amerikanare varför alla hatar USA.
Peace Out //Markus